Till ansvariga på Barn och Ungdomsförvaltningen i Varbergs kommun och för kännedom till alla berörda av planer på nerläggningen av Spannarps skola.
- Det kallas ”Human ekonomi”, detta att inte med yttre förändringar, som att lägga ner en fungerande skola, störa de inre mentala förändringarna, dvs, det undervisningsbaserade lärandet, som är syftet med våra barns grundläggande skolgång.
- Att bryta den trygghet som igenkännandet av skolan i hemtrakten ger, fördröjer vid påtvingad förflyttning lärandet för alla elever och för något av skolbarnen kanske ända upp till ett år.
- Att varje skoldag skjutsa skolbarnen från Spannarps skola till annan skola, från den växande och levande landsbygd som Himle med omnejd är, där stor inflyttning sker och barnantalet hela tiden ökar, är en ren intellektuell dumhet.
- Det blir sannolikt större kostnader, intellektuellt och ”pengamässigt”, att stänga Spannarps skola än att renovera den eller bygga nytt. Jag talar av erfarenhet då jag under hela min yrkesverksamma arbetstid som lärare och forskare i pedagogik och didaktik, tagit del av och protesterat mot ”små” skolors nedläggning. Flertalet av dessa yttre förändringar har inte varit lyckade.
- En slutlig men mycket betydelsefull tanke: Hur har man från Barn- och Ungdomsförvaltningen planerat att förbereda skolbarnen, deras nuvarande lärare och barnens föräldrar?
Hanna Birgitta Kullberg,
Spannarpsbo sedan några år, professor i pedagogik och didaktik, utbildad lärare och forskare. Har ägnat hela mitt verksamma arbetsliv åt att undervisa i och förstå barns lärande framför allt med inriktning på att lära sig läsa och skriva. Har varit verksam i grundskolor i Göteborgs kommun och vid Göteborgs universitet. Har även pedagogisk och didaktisk utbildning från USA, närmare bestämt från University of Wisconsin, Eau Claire, Wisconsin (UWEC). Har arbetat som lärare i grundskolor i Thailand och USA